Melk Abbey
Geschichte
Den monumentala benediktinerklostret i Melk, synlig på långt håll, lyser klargult på en brant klippa som sluttar norrut mot Melkfloden och Donau. Som en av de vackraste och största enhetliga barockensemblerna i Europa är det ett UNESCO: s världsarv.
831 nämns platsen som Medilica (=gränsflod) och var viktig som kungligt tull- och slottsdistrikt.
Under 10-talets andra hälft anfaller kejsaren Leopold I av Babenberg med en smal remsa längs Donau, med slottet, en befäst bosättning, i mitten.
Manuskript i Abbey Library of Melk hänvisar till en gemenskap av präster redan under markgreve Leopold I. Med utvidgningen av väldet österut till Tulln, Klosterneuburg och Wien förlorade Melker Burg sin betydelse. Men Melk tjänade som begravningsplats för Babenbergarna och som begravningsplats för St. Koloman, landets första skyddshelgon.
Markgreve Leopold II lät bygga ett kloster på klippan ovanför staden, som benediktinermunkar från Lambach Abbey flyttade in i 1089. Leopold III överfördes till benediktinerna fästningen Babenbergs slott, samt gods och socknar och byn Melk.
Eftersom klostret grundades av en markgreve togs det bort från jurisdiktionen för stiftet Passau 1122 och placerades direkt under påven.
Fram till 13-talet Melker Stift upplevde ett kulturellt, intellektuellt och ekonomiskt uppsving och en klosterskola finns dokumenterad i manuskript redan 1160.
En stor brand förstörde slutet av 13-talet. Kloster, kyrka och alla uthus. Klosterdisciplinen och den ekonomiska grunden skakades av pesten och dåliga skördar. Kritiken mot sekulariseringen av munkarna och de därmed sammanhängande övergreppen i klostren resulterade i en reform som beslutades 1414 vid konciliet i Konstanz. Efter exemplet med det italienska klostret Subiaco bör alla benediktinerkloster baseras på Benedictus regels ideal. Centrum för dessa förnyelser var Melk.
Nikolaus Seyringer, abbot för det italienska benediktinerklostret i Subiaco och tidigare rektor för universitetet i Wien, installerades som abbot i Melk-klostret för att genomföra "Melk-reformen". Under honom blev Melk en förebild för strikt klosterdisciplin och, i anslutning till Wiens universitet, ett kulturcentrum på 15-talet.
Två tredjedelar av Melk-manuskripten som har överlevt till denna dag är från denna period.
Reformationstiden
Adelsmän kom i kontakt med lutherdomen på riksdagen. Också som ett uttryck för deras politiska motstånd mot sina suveräner konverterade majoriteten av adeln till protestantismen. Bönder och invånare på marknaden tenderade att vända sig till den anabaptistiska rörelsens idéer. Antalet personer som gick in i klostret minskade kraftigt. Klostret stod på gränsen till upplösning. År 1566 fanns bara tre präster, tre präster och två lekmannabröder kvar i klostret.
För att förhindra lutherskt inflytande ockuperades socknarna i området från klostret. Melk var motreformationens regionala centrum. Baserat på modellen från sexklassiga jesuitskolor, på 12-talet. grundad,
Österrikes äldsta skola, Melker Klosterschule, omorganiserades. Efter fyra år på Melkskolan gick eleverna två år på Jesuit College i Wien.
År 1700 valdes Berthold Dietmayr till abbot. Dietmayrs mål var att betona den religiösa, politiska och andliga betydelsen av klostret med en ny byggnad.
År 1702, strax innan Jakob Prandtauer bestämde sig för att bygga ett nytt kloster, lades grundstenen till den nya kyrkan. Interiören ritades av Antonio Peduzzi, stuckatur av Johan Pöckh och målaren Johann Michael Rottmayr takfreskerna. Paul Troger målade freskerna i biblioteket och i Marmorhallen. Christian David från Wien stod för förgyllningen. Joseph Munggenast, en brorson till Prandtauer, slutförde byggledningen efter Prandtauers död.
1738 förstörde en brand i klostret den nästan färdigställda byggnaden.
Äntligen invigdes den nya klosterkyrkan 8 år senare. Klosterorganist i Melk var den senare Wienerns katedral kapellmästare Johann Georg Albrechtsberger.
18-talet var en guldålder vad gäller vetenskap och musik. Men på grund av dess betydelse för staten, skolväsendet och själavården stängdes inte klostret under Josef II som många andra kloster.
År 1785 placerade kejsar Joseph II klostret under ledning av en statlig befälhavare abbot. Dessa bestämmelser upphävdes efter Josef II:s död.
1848 förlorade klostret sitt godsägande, och de ekonomiska ersättningspengar som erhölls från detta användes till den allmänna renoveringen av klostret. Abbot Karl 1875-1909 hade stort inflytande på livet i regionen. En dagis inrättades och klostret skänkte mark till staden. Vidare planterades på abbot Karls initiativ ciderträd längs landsvägarna som präglar landskapet än idag.
I början av 20-talet installerades avlopp, nya vattenledningar och elektriska lampor. För att finansiera klostret såldes bland annat en Gutenbergbibel till Yale University 1926.
Efter annekteringen av Österrike 1938 stängdes klostergymnasiet av nationalsocialisterna och större delen av klosterbyggnaden konfiskerades för en statlig gymnasieskola. Klostret överlevde kriget och den efterföljande ockupationsperioden nästan utan skador.
Restaureringsarbeten på entrébyggnaden och prelatens gårdsplan samt strukturanalysen i biblioteket och Kolomanihallen var nödvändiga för att 900 fira klostrets 1989-årsjubileum med en utställning.
pennan
Komplexet, byggt enhetligt i barockstil av Jakob Prandtauer, har 2 synliga sidor. I öster, den palatsliknande ingången smalsida med portalen färdig 1718, som flankeras av två bastioner. Den södra bastionen är en befästning från 1650, en andra bastion på höger sida av portalen byggdes för symmetrins skull.
Västerut upplever vi en teateruppsättning från kyrkfasaden till balkongen med en avlägsen utsikt över Donaudalen och husen i staden Melk vid foten av klostret.
Däremellan följer gårdar av olika dimensioner på varandra, som är orienterade mot kyrkan. När du korsar portbyggnaden kommer du in på portvaktens gård, där ett av de två Babenbergtornen ligger på höger sida. Det är en del av en gammal befästning.
Vi fortsätter genom valvet och är nu i en tvåvånings ljus hall, Benediktihalle, med en fresk av St. Benedict i taket.
Härifrån tittar vi in på den trapetsformade prelatens innergård. Mitt på gården stod Kolomani-fontänen fram till 1722, som abbot Berthold Dietmayr gav till köpstaden Melk. En fontän från det upplösta klostret Waldhausen står nu i stället för Kolomani-fontänen mitt i prelatens hov.
Enkelhet och lugn harmoni präglar fasadstrukturen på de omgivande byggnaderna. Barockmålningar på mittgavlarna av Franz Rosenstingl, föreställande de fyra kardinaldygderna (måttlighet, visdom, tapperhet, rättvisa), ersattes 1988 av moderna skildringar av samtida målare.
Kaiserstiege, Kaisertrakt och Museum
Från Prälatenhof går vi över det vänstra bakre hörnet genom porten över en pelargång till Kaiserstiege, den ståtliga trappan. Trångt i nedre delen vecklas det ut sig uppåt med stuckatur och skulpturer.
På första våningen går den 196 m långa Kaisergang genom nästan hela husets södra front.
Porträttmålningar av alla österrikiska härskare, Babenberger och Habsburg, hängs på väggarna i Kaisergang i Melk Abbey. Härifrån går vi in i kejsarfamiljens rum, som används som klostermuseum. "Melker Kreuz", donerad av hertig Rudolf IV, en värdefull miljö för en av de högst rankade relikerna, en partikel från Kristi kors, visas endast vid speciella tillfällen.
colomani monstrans
En annan skatt i klostret är Kolomani-monstransen, med underkäken av St. Koloman, Dar Årligen på helgonets högtidsdag, den 13 oktober, visas den vid en gudstjänst till minne av helgonet. Annars visas Kolomani-monstransen i Abbey Museum of Melk Abbey, som ligger i de tidigare kejserliga rummen.
Marmor Hall
Marble Hall, två våningar hög, ansluter till Imperial Wing som en bankett- och matsal för sekulära gäster. Hallen värmdes upp med varmluft via ett smidesgaller inbäddat i golvet mitt i hallen.
En monumental takmålning av Paul Troger på det kraftigt räfflade platta taket i Marble Hall of Melk Abbey är imponerande, som han fick nationell berömmelse med. "Pallas Athenes triumf och seger över de mörka makterna" skildrar figurer som svävar i en himmelsk zon ovanför målad skenarkitektur.
bibliotek
Efter kyrkan är biblioteket det näst viktigaste rummet i ett benediktinerkloster och har därför funnits sedan Melkklostret grundades.
Melkbiblioteket är uppdelat i två huvudrum. I det andra mindre rummet fungerar en inbyggd spiraltrappa som tillträde till det omgivande galleriet.
Takfresken av Paul Troger i det större av de två biblioteksrummen skapar en andlig kontrast till takfresken i Marble Hall of Melk Abbey. Mörkt trä med inläggningar och den matchande, enhetliga gyllenbruna färgen på bokryggarna bestämmer den imponerande, harmoniska rumsupplevelsen. På övervåningen finns två läsesalar med fresker av Johann Bergl, som inte är tillgängliga för allmänheten. Biblioteket i Melk Abbey innehåller cirka 1800 manuskript sedan 9-talet och totalt cirka 100.000 XNUMX volymer.
Collegiate Church of St. Peter och St. Paul, invigd 1746
Höjdpunkten i det barocka klosterkomplexet Melk Abbey är den kollegiala kyrkan, en höga kupolkyrka med en fasad med dubbla torn efter modell av den romerska jesuitkyrkan Il Gesu.
Vi går in i en mäktig tunnvalvsal med sidokapell och oratorier och en 64 meter hög trumkupol. En stor del av designen och förslagen för denna kyrkointeriör kan spåras tillbaka till den italienske teaterarkitekten Antonio Beduzzi.
Inne i Melk Collegiate Church öppnar sig ett pompöst barockkonst framför oss. En synergi av arkitektur, stuckatur, sniderier, altarstrukturer och väggmålningar dekorerade med bladguld, stuckatur och marmor. Freskerna av Johann Michael Rottmayr, Paul Trogers altartavlor, predikstolen och högaltaret designade av Giuseppe Galli-Bibiena, skulpturer designade av Lorenzo Mattielli och skulpturerna av Peter Widerin skapar det överväldigande helhetsintrycket av denna höga barockkyrka.
Av den stora orgel som byggdes av den wienske orgelbyggaren Gottfried Sonnholz har endast orgelns yttre utseende från tiden den byggdes 1731/32 bevarats. Själva arbetet övergavs 1929 vid en ombyggnad. Dagens orgel byggdes av Gregor-Hradetzky 1970.
trädgårdar
Den barocka klosterparken med utsikt över den barocka trädgårdspaviljongen på bottenvåningen designades ursprungligen med barockblommor, gröna växter och grusornament, från barocktidens "paradis" trädgårdsidé när den skapades. Trädgården bygger på ett filosofiskt-teologiskt koncept, det heliga numret 3. Parken är anlagd i 3 terrasser med en vattenbassäng, vatten som en symbol för livet, på den 3:e terrassen. Den barockböjda fontänbassängen på bottenvåningen, mitt i trädgårdens och trädgårdspaviljongens längdaxel, motsvarar lyktan ovanför kyrkkupolen, i vilken St. Ande, den tredje gudomliga personen, representeras i form av en duva som en symbol för livet.
Efter 1800 ritades en engelsk landskapspark. Parken blev sedan igenvuxen tills klosterparken renoverades 1995. "Hederstemplet", en nybarock, åttasidig paviljong med öppen pelare med mansardhuva på den 3:e terrassen i klosterparken och en fontän restaurerades, liksom det gamla stigsystemet. En allé av lindar, varav några är cirka 250 år gamla, är planterad på den högsta punkten i klosterparken. Accenter av samtida konst förbinder parken med nuet.
Installationen av "Benedictus-Weg" har temat "Benedictus den salige" som innehåll. Paradisträdgården var anlagd efter gamla förebilder från klosterträdgårdar, med medicinalväxter och starkt färgade och väldoftande växter.
Nedan är en "Jardin méditerranée" en exotisk medelhavsträdgård. Bibliska växter som fikonträd, vinrankor, en palm och ett äppelträd planteras längre längs stigen.
lusthus
Den barocka trädgårdspaviljongen på bottenvåningen i klosterparken är ett blickfång.
År 1747/48 byggde Franz Munggenast trädgårdspaviljongen för prästerna som en plats för avkoppling efter fastans stränga perioder. De kurer som användes på den tiden, som t ex ådersläppning och olika avgiftningskurer, krävde förstärkning efteråt. Munkarna delades in i två grupper, den ena fortsatte med normalt klosterliv medan den andra fick vila.
Målningarna av Johann W. Bergl, elev till Paul Troger och vän till Franz Anton Maulbertsch, visar en fantasifull barock attityd till livet, målade paradisiska förhållanden, som en kontrast till klosterlivets askes. Temat för freskerna ovanför fönstren och dörrarna i paviljongens stora hall är sinnenas värld. Putti representerar de fem sinnena, till exempel smaksinnet, det viktigaste sinnet, representeras två gånger, som att dricka i söder och att äta i norr.
Solen skiner i mitten av takfresken, himlens valv, och ovanför den ser vi en stjärnbåge med årstidernas månatliga tecken på vår, sommar och höst.
På kanterna av takfresken på den målade vinden avbildas de fyra då kända kontinenterna: Europa i norr, Asien i öster, Afrika i söder och Amerika i väster. Exotiska scener kan ses i de andra rummen, som upptäckten av Amerika i östra rummet. Avbildningar av änglar som spelar kort eller änglar med biljardköer tyder på att detta rum användes som en spelhall.
Under sommarmånaderna används trädgårdspaviljongens stora sal vid Melk Abbey som scen för konserter på Internationella barockdagarna på pingst eller sommarkonserterna i augusti.
Melk Abbey och dess park bildar en harmonisk helhet genom samspelet mellan de andliga och naturnivåerna.